Silvermannen tar en välförtjänt minisemester från examensarbetets slit. Ikväll är han hos sitt hjärta. En synnerligen trevlig valborg, önskar jag eder alla.

ManLove

Hej o go kväll, igen, då. Hmm, en kär kamrat som saknas hade födelsedag nyligen och jag och Loffas blev alldeles varma inombords. Han e ju så go! SILVERMANNEN! KOLLA IN HAN: http://silvermannen.blogg.se/

Men detta e mest ett Man till Man-inlägg. Loffas saknar ju Silvermannen aka Huggachaka på andra våningen i Västbo. Ensam karl liksom, med, eh, hur många textiltjejer? Typ 15, kanske. Livet e inte lätt på en pinne.

Måste nästan förklara för er vad det e vi tycker e så sjukt underbart med denna köttherre. Han e ju köttig, liksom, muckler o sånt, mest på armarna, de tatuerade armarna, hårt va? Men sen e han så mjuk o go inuti. Lille goe. När han skrattar, denna maskulina kroppshydda, kommer det ganska ofta ut ett härligt fniss. Ett bubblande, smittande ett. Huggachacka e fantastiskt mysig när han kommer och frågar om vi (Loffas & han) inte ska ta en kopp kaffe tillsammans, och när han klagar på kaffekokaren. Han e ännu mysigare när han leker med oss i vår hembyggda borg, kojjan i korridoren. Han kröp igenom, fatta! Han hämtade inte yxan och slog ner den som vi trodde. Hans mest klockrena kommentar som e skriven i sten i väggarna e en klassiker: Moget, så jäla moget. På Linköpingska, det e östgötska va? Ja ni fattar ju vad jäkla gott det e att ha en sån här köttklubba i närheten, när åskan går och efter en tid med han blir man inte lika förvånad när han går och tränar, lyfter lite kött, klockan halv tolv på natten. Fett. Badminton dock, suger han fethårt på, men det e nog det enda han inte e bra på. Han vet till exempel hur och vad man ska äta. Han vet att hjärnan alltid vill vara glad. Han vet att alkohol e den värsta drogen.

KNOLL & TOTT SAKNAR DIG SILVERMANNEN!

..Även om den ser lite missbildad ut.

Dök upp som gubben i lådan på en studentfest i fredags. Träffade Mr Ax och Mr Rydeman i lördags och spelade biljard. Nu är det söndag och har nu en dejt med Mr söndagsångest.

Från Nya Masterplan - Time to be king
Mäktigt, underbart.

I en tid och plats då du fick bita dig i tungan för att inte börja gråta, genom glöden från den andra fasen fick du välja en annan väg att gå. I drömmen kommer dem för dig, med tysta vingslag svävar dem runt i ditt rum. När ensamhetens tankar försöker kväva dig. Hand i hand genom världar som du försöker erövra. Du har velat släppa taget om allt och falla, ner i tidlöst rum och tid. Men med vita knogar håller du kvar, kämpar och släpper aldrig taget.

Ännu en natt tar slut lika fort som den kom. Dina minnen från gårdagen blir till skuggor och ljuset från morgonsolen renar och filtrerar bort all den mörka soten från dina väggar. Alla platser du varit på, alla saker du har sett. Alla ansikten du aldrig kommer se igen. Alla historier du hittat på och alla trasiga drömmar. Du gnuggar dina vackra ögon och ljuset sipprar in. Från dina ögon hittar ljuset en väg till ditt hjärta, och du tänker att du inte förstår. Men du kommer att göra det. Och du hittar din väg, vägen som leder dig hem.

Låg deckad igår, och mådde inte som jag förtjänade. Extrem yrsel och extrem magvärk, så fort jag skyfflat in något så har kroppen skyfflat ut det igen. Milt uttryckt. Mår mycket bättre i dag så tänkte försöka att jobba lite med mitt examensarbete. Hade en även paus från arbetet tidigare i veckan eftersom jag fyllde år.

Peter Steele, sångare i metalbandet Type O Negative, är död.
Enligt bandets uttalande dog Peter Steele troligen av hjärtsvikt. Han blev 48 år.

Sommaren 2008 låg vi där och stekte på stranden. Längtar tillbaka. Härliga tider!
Men har nu faktiskt allvarliga planer på att snickra ihop en ny romantisk resa tillsammans med flickvän. Det råder visserligen delade meningar om det romantiska innehållet på ovan nämnda resa. Inte sant, helge?

I'd give you everything,
If only I'd have known you'd take it.
But you don't, 'cause you're you.
That's why I'll always love you.
My pearl of the stars.



Från Coheed and Cambrias nya skiva.

Jag är totalt insnöad i mitt examensarbete som är slutetappen för min utbildning.  Jag är när detta är klart, färdigutbildad behandlingspedagog. Det är inte helt fel. Men det är pressande och stressande att ha arbetet fastklistrat på hjärnbarken. Jag skriver om vägen ut ur kriminalitet, så har någon av er trogna läsare några förslag eller tankar kring det, så hör gärna av er. Lördag till måndag flydde jag dock iväg till min lilla blomma i Stockholm, för en välförtjänt minisemester. Hann även träffa min gode vän Mr Chrisse. Vårsolen avnjöts med kaffe och bulle. Som bilden nedan visar.

En belåten Chrisse

Jag fann en liten skadad fågel på min skola, den var röd, gul, blå och svart.
Någon tog upp den och höll den i sin hand och fågeln sa:
Jag kan inte flyga men jag kan sjunga för dig.
Denna sa då irriterat: Sjung då för fan!
Då svarade fågeln: Jag kan inte sjunga, men jag kan dö för dig.

Nioårig drömmare