Jag tror att dom flesta talar sanning kanske inte så mycket som dom gärna skulle vilja men så mycket som dom vågar. Men inget gott kan komma ur lögner. Börjar man ljuga i en relation tappar den genast i värde både för en själv och den man är tillsammans med. Ljuger du för dig själv kommer du att förföljas av en gnagande obehagskänsla. Att ljuga för sig själv kan även göra det svårt att älska sig själv.

Det innebär däremot inte att man alltid ska kasta sanningar omkring sig utan att ta hänsyn. Såklart lätt att denna hänsyn även kan misstas för rädsla för att provocera varandras svartsjuka, avund eller självbild. Men i stället för att bekymra sig om konsekvenserna som första prioritet, är det inte bätrre att tala sanning som första prioritet och ta hand om konsekvenserna som andra prioritet?

”Lögner berättas därför att man är rädd för konsekvenserna om man skulle tala sanning.” – L.Ron Hubbard