Japp, jag har mycket ledig tid över just nu. Men har hur som helst begrundat frågan ett tag och kommit fram till följande tes.

Hela vampyrgestalten kan ses som en metafor för samlaget. Blodtörsten, huggtänderna som tränger in i köttet, blodet som rinner ut. Men det är naturligtvis diskret, stilfullt på ett civiliserat sätt, därav tilltalar denna typ av sexuellt kittlande filmer/serier framförallt unga kvinnor som söker sig själva, och sin sexuella roll

Men det jag framförallt tror tilltalar dessa sökande unga tjejer är kontrasten till matchoidealet. Istället för den vanliga tuffa killen som får vilken tjej han vill så är dessa vampyrer eftertänksamma och mystiska. Sen tycker tjejer förmodligen synd om dom också, för det smått jobbiga läget att bli kär och samtidigt veta att om den kärleken fullbordas dör människan man älskar. Inte konstigt att det immar igen i flickrummen runt om i landet på kvällarna.

Två dagar utan snus nu. Det kryper i min kropp, jag kan inte slappna av. Jag har svårt att somna och sover oroligt. Känner mig nervös i magen och skakig om händerna. Jag hade ställt in mig på att det skulle bli lättare i dag mot igår, men det är precis tvärtom. Fan jag minns inte att det var så här svårt att sluta förra gången jag försökte sluta. Måste till apoteket i dag och fixa nikotintabletter.

Jag har släpat in mina datahögtalare från garaget nu så nu kan jag lyssna på hög musik, det är en liten tröst i alla fall.

Jag tror att dom flesta talar sanning kanske inte så mycket som dom gärna skulle vilja men så mycket som dom vågar. Men inget gott kan komma ur lögner. Börjar man ljuga i en relation tappar den genast i värde både för en själv och den man är tillsammans med. Ljuger du för dig själv kommer du att förföljas av en gnagande obehagskänsla. Att ljuga för sig själv kan även göra det svårt att älska sig själv.

Det innebär däremot inte att man alltid ska kasta sanningar omkring sig utan att ta hänsyn. Såklart lätt att denna hänsyn även kan misstas för rädsla för att provocera varandras svartsjuka, avund eller självbild. Men i stället för att bekymra sig om konsekvenserna som första prioritet, är det inte bätrre att tala sanning som första prioritet och ta hand om konsekvenserna som andra prioritet?

”Lögner berättas därför att man är rädd för konsekvenserna om man skulle tala sanning.” – L.Ron Hubbard

Var i Motala en sväng idag över dagen, hälsade på min gode vän Helge. Var över ett halvår sedan jag träffade karln, så det var ett minst sagt kärt återseende! Hans lilla söta dotter Emma var lika pratglad som vanligt. Bästa var hennes kommentar när vi var på Onoff och kollade på plattv till Helge. "Jag ser två teveapparater, det är för att jag har två ögon"   

Helge fick förklaringen till varför han får reklam trots att han satt upp en lapp. Lappen sitter på insidan av dörren

Jag har nu slutat med detta otukt! Eller fantastiskt goda nöje? Så varför gör jag detta?

Fördelar:
* Sparar pengar (Jag snusar för drygt 560 kr i mån (6720 kr per år!)
* Slipper att tandköttet kryper vidare upp till pannan
* Bättre andedräkt
* Vitare tänder
* Slipper vara beroende av nikotin
* Får en nöjd flickvän

Nackdelar:
* Får inte snusa
* Kommer förmodligen gå upp i vikt på grund av extra ätande
* Dåligt humör (till en början)
* Svårt att sova (till en början)

Jag har visserligen köpt en dosa snus i dag, jag fick nämligen ett tips från min far som en gång snusade. Det ska tydligen vara lättare att ha en dosa hemma att låta bli, för annars är det lätt att man knallar in i närmaste butik och köper sig en dosa, när suget kryper upp. Det ska nog gå bra detta, ja det ska det nog. Ja då.

Jag har haft en lugn, mysig, trevlig vecka i huvudstaden. När klockan slog tolv över till det nya året så befann jag mig i någon slags källarlokal brevid tunnelbanan. Nej det var ingen svartklubb med lånehajar och indrivare. Det var ett rätt vettigt ställe. Visst det var väl inte sådär storslaget med fördrinkar och kostymer som jag är van vid (eller inte). Jag hade dock såklart kostym på mig med slips och hela kittet. Riktigt snygg var jag också, om jag får säga det själv (och det får jag såklart.) Jag kände mig visserligen ganska mycket äldre än dom flesta där, (förmodligen för att jag var det) och kostymen gjorde att jag kände mig ännu äldre. Jag kände heller ingen där, vilket inte är så konstigt med tanke på att Stockholm är min flickväns stad och inte min.

Men hennes vänner var mysiga och trevliga. Men det är inte så lätt att som ny, utomstående människa tränga sig in i en mur av tajt gemenskap och interna skämt. Jag upplevde samma mur när jag för första gången träffade min skåneväns vänner. Men förmodligen upplevdes den muren lite lättare att klättra över, eftersom att jag har mer gemensamt med skånska pirates of the caribbean look alike rockers än med 19 åriga stockholmare.

I övrigt, så har jag bara umgåtts så mycket som möjligt med min fina tjej, druckit mycket latte'. Kollat på mycket nya roliga och mindre roliga serier. The inbetweeners kan jag varmt rekomendera, skön brittiskt humor.

Ja jag erkänner. Jag har varit en dålig bloggpojk och inte skrivit något nytt bussigt inlägg eller någon ny dyster prosa text. Jag har haft lite för mycket med julen att göra. Nej det var inte riktigt sant, för där jag firar min jul behöver jag inte styra och ställa särskilt mycket. Det jag behöver göra är ungefär, sätta mig framför julbordet, knäppa upp översta knappen på byxorna och fatta bestiken och frossa loss på käk och annat som täpper mina unga artärer i förtid. Det är inte särsklit ansträngande. Nej, jag har varit lat helt enkelt. Apråpå min prosalyric, tänkte jag flika in med en förklaring till vilken funktion dessa texter fyller i mitt liv.

När man läser en morbid prosa text skriven av underteckand så är det egen tolkning som gäller, och med egen tolkning så menar jag att det som texten får dig att känna/tycka det är vad som gäller. Jag har i många år varit fascinerad över text som kan förmedla känslor, särskilt mörka, morbida känslor. Det är så jag tycker om att skriva, oavsett vilken sinnesstämning jag själv befinner mig i när jag skriver. Precis på samma sätt som till exempel ett deathmetal band släpper ett riktigt mörkt och deprimerande album, utan att för den skull vara på en mörk plats. En sorts konstform som vilken annan.

Jag befinner mig just nu i Stockholm hos min lilla goa' flickvän som jag ska fira nyåret tillsammans med. Tydligen så är årets nyårslöfte att jag ska sluta snusa. Jag försökte för tre nyår och det funkade i ungefär två veckor. Det var två hemska jävla veckor! Hursomhelst så har jag fått tjejen att gå med på att sluta äta choklad som tillika nyårslöfte. Om jag ska lida så måste väl även hon lida? Trevlig fortsättning? Hoppas det.

...är en psykologisk term som avser den besvikelse som någon känner när vägen till ett eftersträvat mål hindras.
Denna afton går i detta tema. Har inget mer att säga.

Att lägga upp ännu ett klipp, för den här hunden är helt underbart skön!

Om man jävlas med Tony Sopranos dotter. Underbar scen från The Sopranos.

Då var allt klart med skolan för detta år. Jag befinner mig i skrivande stund hemma i min lilla lägenhet i Linköping, har den bara kvar tills året är slut så här har jag en del att fixa innan nyår. Efter jul beger jag mig upp till mina lilla flicka i Stockholm där detta års nyår kommer att firas för min del. Jag sviker grabbarna i skåne detta år, där två nyår på raken har avfirats (hoppas ni kan förlåta mig pöjkar) men som jag har sagt förr: självständiga människor med självständig musiksmak, det är ändå någon förbannat underskattat!

Tänker här faktiskt lägga in en favorit i repris från oktober 2007 från min gamla blogg. Just för att jag fick sånna fina kommentarer på den så jag gick runt och var stolt över mig själv i flera dagar. Den håller säkerligen än idag.

Livet är en hockeymatch

"Vi spelar i ett lag vi kallar samhället. Du försöker göra ditt bästa och kämpa även när laget ligger under med 7-0 och det känns omöjligt att vända. Ibland är det också det, men det kommer fler matcher och oftast går det bättre på hemmaplan. Man kan inte komma till slutspel varje år. Vissa komma aldrig dit även fast dom kämpat hårdast av alla och förtjänat det mest av alla. Andra kommer dit varje år och bara flyter på med sin tur som är lika oförtjänt ändå. Det kommer matcher då allt känns rätt och man är kung på isen, det kommer matcher då allt går åt helvete och man kanske spelar alldeles för fult och någon stackare från HV71 får ta smällen. Man drar på sig utvisningar och kan bara sitta där och hoppas på mer speltid. För vissa blir det kanske bara två minuter men för andra är matchen slut för alltid."

Ett ständigt lika hett ämne, svartsjuka. Därför tänker jag beröra ämnet lite här.


Därför blir du svartsjuk
Svartsjuka grundar sig i en oro att bli lämnad. Dåligt självförtroende kan framkalla en oro för att man inte riktigt duger att bli älskad. När man känner sig osäker på partnerns känslor väcks svartsjukan inom en. Går det så långt att man inte kan släppa rädslan att bli övergiven blir svartsjukan till ett sjukligt tvång. Man förlorar kontrollen över sina känslor.
Källa: Gertrude Aigner, familje- och sexualterapeut, Stockholm.

5 tecken på sjuklig svartsjuka
1. Din partner ifrågasätter ständigt var du har varit när du kommer hem en timme för sent.
2. När du är på jobbet ringer han eller hon dit för att kontrollera att du verkligen är på plats.
3. Du upptäcker att din partner läser din almanacka och letar igenom dina personliga saker.
4. Din partner vill veta allt om dina tidigare sexuella relationer. Så fort ni möter någon av motsatt kön på stan bombarderas du av frågor om ni har haft sex.
5.Din partner tillåter inte dig att träffa dina vänner ensam, och du får inte ha kontakt med någon som din partner inte känner.
Källa: Gertrude Aigner, familje- och sexualterapeut, Stockholm

De som är mest svartsjuka är de som behöver mest bekräftelse på kärlek, inte de som älskar mest. Det handlar mer om ens egen inre rädsla än djupa känslor för partnern.

  1 HV71     31 17  5  9  4 119- 82  60 
  2 Linköpin 31 18  4  9  1 101- 62  59 
  3 Färjesta 31 15  6 10  1  72- 81  52 
  4 Djurgård 31 15  5 11  0  86- 70  50 
  5 Frölunda 31 12  8 11  1  84- 86  45 
  6 Skelleft 31 13  6 12  0  72- 80  45 
  7 Luleå    31 11  8 12  2  82- 87  43 
  8 Brynäs   31  8 12 11  4  72- 70  40 
  9 Modo     31  6 14 11  6  80- 81  38 
 10 Timrå    31  9 10 12  1  81- 92  38 
 11 Rögle    31 10  5 16  1  73- 94  36 
 12 Södertäl 31  7  7 17  2  72-109  30

I onsdags åkte jag hem till min kära barndomsstad, Linköping. Praktiken är som tidigare nämnt slut och denna vecka är tillägnad praktikrapportskrivandet. Jag är så förbannat trött på den jäävla praktikrapporten, för jag kommer ingen vart med den. Det dyker hela tiden upp saker som jag hellre vill göra. Denna fredag SKA jag i alla fall köra hårt med den, en film med syrran framåt kvällen ska jag kunna kosta på mig. Har inte köpt en enda julklapp heller, plus att jag har en lägenhet som ska tömmas och städas ur innan nyår, ovan på det så känner jag mig trött och lite krasslig (ja, det är synd om mig hehe)

Jag saknar min vackra, underbara flickvän dessutom som är kvar i Värnamo.  Trots att vi umgås nästan hela tiden när jag är i Värnamo så saknar jag och tänker på henne med en gång när jag inte har henne nära. Men det är självklart nyttigt att vara ifrån varann ibland också, det kan vara en skön känsla att sakna ibland. Även om det just nu känns tungt att ha mycket saker att tänka på med allt som måste hinnas fixa och allt runt omkring, så ser jag det ändå som nyttigt. När livet sedan flyter på som jag vill att det ska flyta så kommer jag uppskatta det ännu mer, för det finns så otroligt mycket saker som jag ska vara tacksam för, som jag är tacksam för. Livet är en gåva, tyvärr är det lätt att man tar den gåvan för givet.

Den här filmen är jag väldigt sugen att gå och se på bio.

Igår somnade jag klockan 7 på morgonen. Varför? Bra fråga. Det var inte för att jag satt på någon avslagen efterfest och pimplade öl i alla fall. Inte heller för att jag låg sömnlös och försökte sparka mig svettigt trött. Jag och min kära flickvän trivs med ett vara uppe sent när hela huset ligger och sover, det är en rätt soft känsla att kunna ha ett tyst och lugnt hus för oss själva. Titta på film och prata om allt som man inte hinner eller orkar bry sig om när "myrstacken" är vaken. Blev uppenbarligen lite väl "sent" igår kanske. Hursomhelst vaknade jag igen klockan 16.00, mörkt ute. Hela nästa vecka är vi "lediga" för att kunna ha en vecka till att skriva praktikrapporten helt klar. Jag hoppas nu att jag lyckas vända tillbaks på dygnet. Funderar starkt på att försöka tvinga upp Samantha till Gympahallen för utmana henne på ett svettigt badmintonpass. Gött.

Jag sitter och slöklickar runt på youtube och pillar mig i naveln och bara njuter av att inte göra något särskilt. Jag har gått upp tidigt varje dag denna vecka och somnat alldelse för sent. Det känns underbart att vakna utan att huvudet spränger och att det inte brinner i ögonen för en gång skull. I går var det fest här på boendet, och ingen diskret liten gathering inne på någons rum som det ofta var förr, utan halva huset var dyngfulla och levde rövare till klockan 3 på morgonen. Det är inte så att jag gnäller för jag var så trött så somna var inget problem i vilket fall.
Hittade detta klipp och tyckte det var lite kul och ändå rätt coolt. Det låter som något udda midgårdsspråk men jag är väl medveten om att det bara är turkiska.

Jag har för tillfället praktik på en specialskola i Värnamo, för unga grabbar med särskilda behov. Det kan till exempel vara att dom är för stökiga för att gå i en vanlig skola. Nästa vecka är sista veckan. Tycker den här bilden är rätt gullig som en av eleverna ritat. Om det är ironi eller inte, det låter jag vara osagt.

Det är alltså jag längst till höger.

Det finns bara två sätt att leva ditt liv. Ett är som om ingenting är ett mirakel.
Det andra som om allting är ett mirakel."

ALBERT EINSTEIN