I onsdags åkte jag hem till min kära barndomsstad, Linköping. Praktiken är som tidigare nämnt slut och denna vecka är tillägnad praktikrapportskrivandet. Jag är så förbannat trött på den jäävla praktikrapporten, för jag kommer ingen vart med den. Det dyker hela tiden upp saker som jag hellre vill göra. Denna fredag SKA jag i alla fall köra hårt med den, en film med syrran framåt kvällen ska jag kunna kosta på mig. Har inte köpt en enda julklapp heller, plus att jag har en lägenhet som ska tömmas och städas ur innan nyår, ovan på det så känner jag mig trött och lite krasslig (ja, det är synd om mig hehe)

Jag saknar min vackra, underbara flickvän dessutom som är kvar i Värnamo.  Trots att vi umgås nästan hela tiden när jag är i Värnamo så saknar jag och tänker på henne med en gång när jag inte har henne nära. Men det är självklart nyttigt att vara ifrån varann ibland också, det kan vara en skön känsla att sakna ibland. Även om det just nu känns tungt att ha mycket saker att tänka på med allt som måste hinnas fixa och allt runt omkring, så ser jag det ändå som nyttigt. När livet sedan flyter på som jag vill att det ska flyta så kommer jag uppskatta det ännu mer, för det finns så otroligt mycket saker som jag ska vara tacksam för, som jag är tacksam för. Livet är en gåva, tyvärr är det lätt att man tar den gåvan för givet.

Den här filmen är jag väldigt sugen att gå och se på bio.