Stirrar upp mot solen, knäböjer inför det brustna hjärtats starka vilja. Finner inspiration i nyanser av det nya mörkret. Drömmer om den magiska natten, när ensamhetens kalla täcke sveper som en kall vind över varma kroppar. Samtidigt som änglarna desperat försöker få dig att skratta, springer du ut i natten utan karta, med ett torterat leende på dina läppar.
Precis när lågan börjar dö ut, kastar du bensin över hoppets ljus och allt flammar okontrollerat åter upp.
Onda ord studsar mellan väggar av betong.  Med en innebörd större än tanken.

Det känns som att allt blir till en dröm, men inget tycks bli till verklighet. När allt påminner mig om samma sak som du helst önskar glömma. Genom mörka dagar, med allt dem för med sig - Onda sanningar och goda lögner.
Dina ord som så ofta förr skänkte värme och trygghet, försätter mig nu endast i ett kallt och hjälplöst paralyserande tillstånd.

Jag når dig inte.

Skuggorna kastar minnen av ånger mot väggarna.
Du kommer aldrig kunna bära min sanning.
Men min förtvivlan vittnar om en önskan att det vore annorlunda.

Den 16.e Maj 2010 avled rocklegenden Dio. En hel metalvärld kommer sakna honom och hedra hans minne.




Don't talk to strangers
'Cause they're only there to do you harm
Don't write in starlight
'Cause the words may come out real

Don't hide in doorways
You may find the key that opens up your soul
Don't go to heaven
'Cause it's really only hell

Don't smell the flowers
They're an evil drug to make you lose your mind
Don't dream of women
'Cause they only bring you down

Min 4 dagars vistelse i Oslo har nu nått sitt slut. Riktigt kul och riktigt trevligt har vi haft! Norrmännen vet hur man firar sin nationaldag, på 17.e maj fanns det knappt en plätt som inte var täckt av den norska flaggan! Alla, jo jag menar alla, firade tamefan! Jag fick även äran att käka äkta norsk pizza bakad av min äkta svenska vän helge. En dosa general portion kostar föresten i norge 89 norska kronor (som hittat) Nu är jag pank, men glad ändå.

Försvagad av den bistra sanning livet har kastat åt mitt håll.
Vänder och vrider mig i smärtor som håller min kropp i ett järngrepp.
Faller in i drömmen, med en desperat önskan att drömmen vore sann.
Jag försöker att tänka klart, inte vara rädd.
Jag hoppas för att jag är rädd, jag är rädd för att jag hoppas.
Jag vill inte sluta hoppas.
Men jag vill leva i verkligheten,
jag vill inte bedra och lura mig själv något mer, inte romantisera sanningen.

Distraherad
Förvirrad
Inser..

Att förnuftet misshandlar min själ.
Men i verkligheten stannar du kvar
Stannar kvar i mitt hjärta.

Jag har precis haft handledning med Isabell, min lärare på skolan.
Hon var mycket nöjd med mitt arbete hittils och detta innebär att examensarbetet är snart, snart klart.

Jag har hittat en hel del intressanta jobb, runt om i landet.
Ska bli spännande att se vart jag hamnar.
Om jag får något, vill säga.

Under ödets hårda klubbslag är mitt huvud blodigt, men aldrig böjt.