Jag har för tillfället praktik på en specialskola i Värnamo, för unga grabbar med särskilda behov. Det kan till exempel vara att dom är för stökiga för att gå i en vanlig skola. Nästa vecka är sista veckan. Tycker den här bilden är rätt gullig som en av eleverna ritat. Om det är ironi eller inte, det låter jag vara osagt.

Det är alltså jag längst till höger.

Det finns bara två sätt att leva ditt liv. Ett är som om ingenting är ett mirakel.
Det andra som om allting är ett mirakel."

ALBERT EINSTEIN

Detta är något Danmark har gjort för att motverka mäns våld mot kvinnor, dock på ett väldigt udda sätt. Själva spelet är självklart mer effektfullt än videon. Tanken ska vara att mannen ska känna skuld och ansvar för sina
våldsamma handlingar mot kvinnor. Funkar detta för någon, så varför inte?

Jag och Samantha hade en lugn och mysig kväll tillsammans igår, vi såg en film som var betydligt bättre än vad jag hade förväntat mig. Okej, jag somnade till lite mot slutet men ändå helt ok. (kommer dock inte ihåg vad den hette) Inget att skryta med tycker man kanske, men jag gör det ändå jag hittade nämligen äkta amerikansk Dr.pepper på citygross igår, förjävla gott! Faktiskt stor skillnad mot den svenska. Ikväll blir det middag hemma hos min biffiga vietnamesiska vän.

Fredag, ännu en vecka avklarad. Varje måndag tänker jag, kommer det verkligen bli helg även denna vecka? Och titt på fan det tycks det bli också. Ingen aning vad jag ska hitta på i Värnamo hela helgen, men det behöver inte hända så mycket heller. Vad man gör är inte det viktigaste, utan med vem. En sak kan man iallafall säga om att bo på folkhögskola, det är vääldigt avkopplande och avstressande.

Tycker den här låten är perfekt som förfest på fredagskvällen eller bara på med lurarna och släng med skallen.

Jag fäster min blick vid något som översätter girighet till smärta för att inte förlora kraften att gå vidare.
Höga är ljuden jag hör från mitt huvud liksom ljudet av gråtande, väggarna kamouflerar för mina öron.
Av grymma ord paralyseras min hörsel, konturerna av min stolthet faller samman, genom det jag lägger all min smärta.

Allt är lugnt eller det är i alla fall så det känns. Idag när jag tycks verka svag på utsidan, jag ser min sanning som du aldrig komma kunna se den, jag njuter av att leva en lögn. Vad vägleder mig genom mörka dagar? Tänder jag inte som så ofta förr mitt eget ljus, kastar inte skuggorna precis som förr hopp över förflutna dagar? Jag leder mig själv fram. Jag snubblar, slår i, haltar fram. Ögonen vänjer sig, och jag hittar vägen ensam

Min kära flickvän frågade mig för en tid sedan vilken musik som jag
ser som nostalgimusik. Detta är ett modernt exempel på detta. Denna går framförallt ut till dig Unnis!

Idag är jag "ledig" det är studiedag på skolan där jag har min praktik. Tänkte ta tillfället i akt och börja ta tag på allvar med min praktikrapport som jag knappt börjar skriva på. Även köra en storstädning i mitt grisiga folkhögskolerum.

Ny blogg, nya vägar att vandra på.
Det finns mycket som är nytt i mitt liv,
det finns också mycket gammalt som blivit bättre.
Detta första inlägg är inte tänkt som något jätteseriöst, utan ska förhoppningsvis kunna blåsa liv i mitt skrivande igen, både allt som händer i mitt galna huvud och allt runt omkring mig.

Som sagt..
Jag lever.