I verkligheten
Försvagad av den bistra sanning livet har kastat åt mitt håll.
Vänder och vrider mig i smärtor som håller min kropp i ett järngrepp.
Faller in i drömmen, med en desperat önskan att drömmen vore sann.
Jag försöker att tänka klart, inte vara rädd.
Jag hoppas för att jag är rädd, jag är rädd för att jag hoppas.
Jag vill inte sluta hoppas.
Men jag vill leva i verkligheten,
jag vill inte bedra och lura mig själv något mer, inte romantisera sanningen.
Distraherad
Förvirrad
Inser..
Att förnuftet misshandlar min själ.
Men i verkligheten stannar du kvar
Stannar kvar i mitt hjärta.
Vänder och vrider mig i smärtor som håller min kropp i ett järngrepp.
Faller in i drömmen, med en desperat önskan att drömmen vore sann.
Jag försöker att tänka klart, inte vara rädd.
Jag hoppas för att jag är rädd, jag är rädd för att jag hoppas.
Jag vill inte sluta hoppas.
Men jag vill leva i verkligheten,
jag vill inte bedra och lura mig själv något mer, inte romantisera sanningen.
Distraherad
Förvirrad
Inser..
Att förnuftet misshandlar min själ.
Men i verkligheten stannar du kvar
Stannar kvar i mitt hjärta.
Kommentarer
Postat av: phille
så vackert... så jävla vackert. läste texten högt för mig själv och fick en väldigt konstig känsla i kroppen. kändes som man satt i ett tomt rum och orden man läste ekade ut över rummet. man vet inte vad man ska tycka! ska jag vara glad? ska jag vara ledsen? du fångade ett helt oförklarligt moment med hjälp av några rader... du är bäst, gubben :)
Trackback
