Jag vet inte varför...
Jag vet inte varför jag inte kan sova utan dig.
Jag vet inte varför det blir så svårt att andas utan dig.
Jag får aldrig nog, du är min drog. Bara lite till.

Du lutar dig över bordet med tårar i ögonen och viskar något i mitt öra jag knappt kan höra.


Jag ser änglar dansa över min bröstkorg, dom dansar tills jag hostar blod.
Jag förklarar om och om igen, men du förstår ingenting. Det är inte ditt fel, du talar inte mitt språk. Dina läppar rör sig, men dom förklarar ingenting för mig.

Jag ger dig allt jag har, det är inte mycket. Inte mycket alls.

Du berättar för mig att ett hjärta som inte är värt att brytas, inte är värt mycket alls.

Jag låtsas inte höra.

Istället försöker jag desperat förstå hur du lyckades stjäla mitt hjärta...