Det är lugnt på gatan utanför ditt fönster. Under din kudde ligger hemligheter kvar, men dom vilar tryggt under ditt huvud. Du har fortfarande inte märkt, inte förståt att allt nu är borta. Vem av oss kommer bryta tystnaden vi delat så länge? Den tystnad som förkunnar om den frihet vi en gång önskat dela. Du känner att du försvinner bort, inte längre förlorad men inte heller den samma. Tystnaden ligger invävd i vackra mönster du målat. Mönster du bara ser när hon är där. Allt är stilla i hörnet av ditt rum.

Du vilar ensam men trygg i skuggorna av ditt ansikte. Det är samma smärta, samma begär. Allt blandas tillsammans och når dina ådror och bränner som eld. Du spottar kemikalier på ditt golv, spottar ut alla lögner. Det är lögner du smakat så många gånger att det inte längre är en smak av lögn. Det är en smak av sanning. Handlöst faller ni tillsammans i dimman och tänker ut nya sätt att blöda på, medan du ropar hennes namn.